Bankkris, stabilitetsfond, Resolutionsreserv, Nordea och hur allt hänger ihop

Hej!

År 2008 så lamslog den senaste finanskrisen världsmarknaden  och 2 av våra svenska storbanker var nära att gå under, Swedbank och SEB. Tack vare subventioner från svenska staten så lyckades bankerna inte bara överleva, utan de lyckades dessutom kapitalisera ordentligt på statens lån.

Bankerna mottog alltså rejäla bankstöd från staten och det var vi skattebetalare som stod för den notan. Bankerna lyckades dessutom konvertera om dessa lån till rejäla vinster och både stat och bank blev riktigt nöjda eftersom att de båda tjänade ordentligt på affären. Staten fick tillbaka utlånat kapital från bankerna med ränta och bankerna pumpade i sin tur deras (bolåne)kunder på så mycket pengar som de någonsin kunde.

Summa sumarum blev alltså att varken staten eller bankerna fick bära kostnaderna utan det fick istället skattebetalare och aktieägare göra. Aktieägare i form av att utdelningar drogs in och aktiekurserna föll.

Dom är inte dumma, vare sig staten eller kapitalet!

En rad åtgärder vidtogs sedan för att stärka upp och säkra det finansiella systemet. Bland annat så garanterade staten bankerna stöd genom att lova att överta bankernas skulder ifall de inte kunde betala sina långivare, staten gick in som aktieägare, storägare (I Nordea tex) och riksdagen beslutade att starta något som hette stabilitetsfonden.

Stabilitetsfonden skapades alltså av riksdagen som en resurs utifall att bankerna skulle få problem i framtiden. Fonden har finansierats genom att banker och institut har betalat en årlig avgift till fonden mellan år 2008-2016 och i slutet av 2016 betalades den sista avgiften in i fonden. Under 2016 har nya EU regler angående krishantering införts i Sverige och med anledning av detta förs en större del av pengarna över från stabilitetsfonden till resolutionsreserven.

Resolutionsreserven i sin tur finansieras av instituten och from 2017 betalas årliga resolutionsavgifter in.

Allt som jag beskrivit ovan syftar till att vi ska säkra den finansiella stabiliteten i Sverige och att vi ska kunna sätta in åtgärder vid en eventuell framtida finanskris.

Det är ju val ”snart” och regeringen vill ju givetvis skapa reformutrymme för att kunna täcka hål och komma med nya förslag med finansiell backup, och nånstans måste ju pengarna komma från.

Först tänkte man dra in pengar genom att införliva en bankskatt som krasst innebar en extra löneskatt på anställda inom bank och finansväsendet. Då detta fick en del kritik och hotade flera 1000 tals jobb så fick man lov att tänka om och det nya förslaget för att dra in pengar till statskassan blev istället en ökad avgift till resolutionsavgiften istället. (nu vet du ju vad resolutionsavgiften är, det har jag beskrivit ovan 🙂

I dag kunde man läsa i Dagens industri (DI) att Nordea kommer att drabbas särskilt hårt av bankerna då de 2016 betalade en halv miljard till resolutionsreserven medan man under 2017 kommer att betala dubbelt så mycket, närmare 1 miljard. Nästkommande år är prognosen att avgiften kommer att fortsätta höjas för att 2019 eskalera och kosta Nordea nästan 5 miljarder, alltså 9 ggr dyrare än 2016.

Rodney Alfvén på Nordea har uttryckt att ”avgiftshöjningen kommer att påverka priset på bankens produkter” vilket jag tolkar som att de stackars bolånekunderna återigen kommer att få ta smällen för statens förehavanden.

Så här tror jag att det funkar……

1. Staten säger att de vill skapa det finansiellt mest stabila system värden någonsin skådat (eller nått sånt).

2  Detta säger dom sig göra genom att bland annat höja avgiften på Resolutionsavgiften som då ska stabilisera det finansiella systemet….

3…..Men egentligen tror jag att staten vill ha in pengar för att kunna använda dessa till reformer ute i samhället….

4….Skulle det mot förmodan bli en ny finanskris (det borde väl enligt konstens alla regler dröja ett tag till va?) så finns ju alltid skattebetalarna som aldrig klagar som kan bistå med resurser igen. Räcker inte dessa så får väl staten låna pengar istället då de bränt pengarna från resolutionsfonden på kultursatsningar och annat värdefullt…..pengarna som skulle användas till att skapa det finansiellt mest stabila system som världen skådat alltså…….

Det är lustigt hur allt hänger ihop tycker jag….

Avslutningsvis, vad tar ja med mig?

1. Jag tycker inte synd om Nordea för att de får en avgiftshöjning eftersom att det ändå förmodligen är (bo)lånekunderna som återigen betalar notan för kalaset.

2. Jag tycker det är intressant att se hur staten genomför en helskoppas massa ”projekt och kultursatsningar” som finansieras genom att man låtsas bestraffa bankerna när det ändå i slutändan är vi småsparare och bolånekunder som likförbaskat får ta all risk och dessutom betala notan för kalaset.

3. För att inte låta som en surgnällgubbe så vill jag avsluta med att hurra för att Nordea bestämt sig för att på riktigt ta fighten med Avanza och de andra ”vaddenuvillkallas….institut eller nischbank eller nå sånt genom att sänka Courtaget helt galet mycket på både Svenska och utländska aktier.

Nu tror jag inte att de andra gammelbankerna har något val, vill de hänga med är det nog bara att sänka avgifterna på aktiehandel. Perfekt då det skapar mer valmöjligheter för oss aktiesparare, konkurrens smakar gott.

Staten nöjda

Bankerna nöjda

Aktiesparna nöjda

(bo) lånekunderna med låga räntorna nöjda

Nu kan det väl ändå aldrig gå fel…….:)

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *