Äras den som äras bör…

Vill passa på att ta chansen att berätta hur det ligger till, alltså varför jag påbörjade den här bloggen och vad som driver mig. Jag ska börja med att säga att jag själv ogillar att läsa om andra människors privatliv. Jag brukar ärligt talat hoppa över det om jag stöter på det på olika ekonom och investeringsibloggar så jag förstår helt och hållet om du väljer att hoppa över det här inlägget. Det skulle nog jag göra, men jag vill ändå berätta hur det kom sig att jag startade bloggen.

Början av förra sommaren var som vilken annan sommar som helst tills jag fick ett telefonsamtal på jobbet. Det samtalet vände totalt upp och ner på mitt liv. Det var min mamma som ringde och jag hörde direkt på rösten hennes att det var någonting som var riktigt fel. Hon berättade att hon hade varit hos läkaren och att de hade upptäckt en prick i hennes ena lunga, lite större än en ärta. Det var förstås lungcancer. Inom en månad efter första beskedet fick vi veta att mamma inte kommer att klara sig. Hon fick beskedet att medellivslängden för de i hennes stadie var mellan 8 – 12 månader. Det här var i Juni 2014. Vi visste inte om mamma skulle leva till sin 60 års dag. Hon skulle fylla år i Juni 2015.

Det gick väldigt fort utför och det var fruktansvärt att följa sjukdomsförloppet på nära håll. Mamma blev helt personlighetsförändrad pga dödsångesten samt alla väldigt tunga mediciner hon var tvungen att ta. Man sa att dessa skulle göra att hon inte hade ont och att det skulle lindra hennes ångest, min uppfattning är att det blev precis tvärtom. Det gjorde det bara värre. Vi (Hennes man sedan 25 år samt mina 2 syskon) var hos mamma i princip dygnet runt sista 3-4 månaderna, jag och mina syskon bokstavligen såg min mamma tyna bort och dö. Det här var verkligen en prövning för oss allihopa och jag hoppas att så få människor som möjligt slipper gå igenom detta helvete.

Det sista vi gjorde med mamma innan hon åkte in på sjukhus för att aldrig komma ut mer var att hon bjöd med oss till Turkiet. Vi firade hennes 61 års dag.  Mamma var vid det laget så slut att hon knappt orkade stå upp, men hon hade bestämt sig. Vi ska ha kul i Turkiet, och det hade vi ska ni veta.

I början av 2015 så dog mamma efter månader i fruktansvärda plågor. Men hon kämpade tappert in i det sista. Jag har faktiskt knappt orkat tänka på henne mer än några sekunder åt gången eftersom att det har gjort så ont. Det är nog första gången nu när jag skriver det här blogginlägget, som jag verkligen tänker tillbaka på det som hänt. Brukar annars ha en förmåga att borra ner huvudet och bara titta framåt.

fuck cancer

Mamma lämnade efter sig ett arv som hon har slitit ihop under hela hennes liv. Hon hade tänkt sluta arbeta i förtid och bosätta sig tillsammans med hennes gubbe utomlands delar av året. Hon ville göra det som många andra bloggare drömmer om, leva på passiva inkomster. Hon har kämpat stenhårt hela sitt liv för detta och precis när hon skulle till att realisera detta så får hon beskedet om cancer. Hon skördade sannerligen men vick inte njuta av frukten, den förmånen lämnade hon vidare till oss barn att förvalta.

Så för att binda ihop allting så är alltså den absoluta majoriteten av mina investeringar arvet efter min mor. Man kan säga att jag ofrivilligt hamnade i en situation där jag helt plötsligt skulle förvalta en hel del pengar. Det känns sannerligen inte som en helt lätt uppgift men jag kan lova att jag tar den på största allvar. Jag kunde ingenting om aktier och börsen före allt det här hände och hade egentligen inget särskilt stort intresse för det heller. Min motivation att lära mig kommer av att jag känner att jag är skyldig att förvalta mammas pengar väl. Det tror jag verkligen att hon skulle vilja.

Tack mamma, jag älskar dig!

 

 

4 reaktion på “Äras den som äras bör…”

  1. Usch, vad livet kan vara tufft. Håller tummarna för ditt investerande! Du verkar ju ha kloka tankar. Skickar med min egen devis: ”När det går bra är man proffs, resten av tiden är det otur” 🙂

    1. Jo, ibland får man hålla i sig i sängramen så man inte trillar av sängen. Men allt man inte dör av blir man starkare av, en gammal klyscha men dock sant!
      Bra devis där 🙂 Min devis är att när det går dåligt var det inte jag 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *