Kategoriarkiv: Mitt liv

På väg…

Hej!

banuda

Är det någon som har erfarenhet att arbeta med ledningssystem?

Jamen det är ju lite spännande att arbeta i en liten kommun, ena dagen kan kommunchefen ringa och fråga…

Du förresten, kan inte du göra en undersökning angående hur LAS (Lagen om anställningsskydd) fungerar i vår kommun?

-Mjaaaa….jo iofs, det kan jag väl. (kan jag verkligen det?)

Några månader senare kommer någon på att fasiken, vi skulle behöva ett nytt ledningssystem i kommunen. Jamen vi hör med han som skrev undersökningen om LAS om inte han kan göra det. Innan man vet ordet av så ska man åka ner till Stockholm och prata om hur det är att införa ett speciellt ledningssystem i Kommunen. O Harre….hur hamnade jag här?

Före jag flyttade till den här lilla kommunen så har jag arbetat i lite större kommuner. Jag rådfrågade faktiskt en hög chef i en annan kommun om denne fick ge mig ett råd vidare i mitt arbetsliv, vad skulle det vara. Chefen svarade mig då att arbeta i en mindre kommun eftersom att då blir man inte så nischad i det man gör. Då förstod jag väl inte riktigt vad hon menade men nu förstår jag det verkligen.

När man arbetar i en liten kommun som jag gör så får man verkligen testa på det mesta, ingen uppgift är för stor. Det finns inte riktigt dom resurser som det finns i en stor kommun, så man får helt enkelt lösa det mesta själv. Lite otäckt är det när man känner att man är inne på okänt vatten och ibland kan uppgiften kännas lite övermäktig, Men sen löser det sig oftast och mestadels blir resultatet ändå ganska bra. Det är nyttigt att ”hamna i situationer” som man kanske inte annars hade valt, det är då man tvingas utmana sig själv och göra som i lumpen, lösa uppgiften helt enkelt.

Att utmana sig själv tror jag är extremt viktigt i livet, våga kliva utanför sin egen comfortzone. Gör man inte det tror jag det är lätt att man fastnar i rena rutiner och faran som jag ser det är att man slutar att utvecklas. Den dagen man känner att man bara står och stampar utan att ta sig någonstans, den dagen måste man våga packa resväskan och söka nya utmaningar. I de lägena tror jag att det är många som börjar skylla på allt möjligt……men jag har ju hus….jag har ju barn…..jag är ju för gammal…….men ja…..sssshhhhh! Det kallas undanflykter, det vet du!

 

För mig är det viktigt att inte hitta en massa undanflykter till varför jag inte kan göra saker i livet. För att jag ska må riktigt bra måste jag hitta anledningar till att göra saker istället, då känner jag att jag lever. Jag tror att man lever en gång, jag tänker fan inte ångra mig.

Manhattan och paraplydrinkar…….here we come!

Ps! Har du erfarenhet av att bygga ledningssystem så kan du alltid tipsa om det i kommentarerna. Ta hand om er!

 

 

 

 

 

Som man bäddar får man ligga…

Hej!

 

Jag är en klantskalle och jag får skylla mig själv, men förbannat vad onödigt känner jag. Just ja….jag ska ju berätta för er med.

Som ni vet så bor jag ju i en liten håla i Norrland så man är ju inte direkt diskret när man går på ICA eller konsum som det är Idiotfanom man bor i större städer utan här hejar man ju på de flesta och rykten sprids snabbare än vad saker hinner inträffa. Här vet din granne att du ska skiljas före du vet om det själv, så är det bara.

Jag har berättat för några personer i min omgivning här (3 st) att jag skriver blogg. Anledningen att jag sa det till dem var att de också håller på med aktier lite och det kan ju vara kul att de kan läsa om hur jag investerar och tänker. Inget fel i det…

Tyvärr har det börjat spridas nu till fler personer att jag skriver blogg och eftersom att jag vet hur snabbt ryktesspridningen går här så förstår jag att alla i min omgivning snart kommer att få reda på att jag driver den här bloggen, det var verkligen inte min plan. Detta faktum leder mig till några alternativ….

  1. Jag säger till dem som jag vet har fått reda på att jag bloggar och hoppas att de inte berättar det vidare till någon. (Högst osannolikt.
  2. Jag flyttar allt innehåll i bloggen och startar om den som en betydligt mer anonym blogg senare med enbart månadsuppdateringar. (känns lite trist och jobbigt)
  3. Jag skiter i att folk vet att det är jag och fortsätter att blogga som vanligt. (det kommer att vara lite tungt att folk vet att det är jag)
  4. Jag lägger ner bloggandet (skittrist i såna fall, jag har ju kämpat hårt med den här bloggen senaste månaderna)

Om det finns någon som hängt med min blogg länge så vet ni att jag kan vara väldigt personlig i mina inlägg, både vad gäller livet och mina investeringar. Det har liksom varit själva grundtanken med bloggen sedan början. Som privatperson är jag väldigt öppen också men jag har ju trots allt en familj att tänka på som också kommer att på ett eller annat sätt bli drabbade av att folk vet vår ekonomi. Sen är det ju så att den svenska avundsjukan är mer än bara ett uttryck utan lever i allra högsta grad så mina privata och personliga investeringar är egentligen inget jag vill dela med mig av till kreti och pleti,

Dessutom så slutade dagen med att Fingerprint störtdök 8% eller nått sån så där rök en 20 tusing till bara för att göra det hela lite djävligare…nä vadå?…ja e inte bitter… 🙂

Ps: Det var ingen av dem jag berättade för som snackade vid mun utan det har spridits att jag driver bloggen på annat sätt vilket jag kan lasta ingen förutom mig själv.

…så frågan återstår….

Vad fan gör jag nu?

O harre….

Hej!

 

Har ni inte använt ordet i rubriken tycker jag att ni ska börja omgående. Det är ett perfekt ord att använda i alla möjliga sammanhang. föreställ er följande scenario, nån pucko politiker på tv föreslår någon puckoåtgärd och ni bara tittar på sambon och skakar på huvudet och himlar lite med ögonen och uttrycker….Ooo harre…. hon/han behöver aldrig ha hört uttrycket förut men hon/han förstår direkt vad du menar, ni hamnar på samma våglängd direkt. Prova får du se.

Igår blev jag inbjuden att hålla träning här på orten i min gamla paradgren taekwondo. För många år sedan så elitsatsade jag och var under en period med i Svenska landslaget, lite häftigt nu när jag tänker tillbaka på det. Hursomhelst… då tävlade jag på hög nivå och tyckte att de som tränade 4 dagar i veckan tränade lite. MMmmm tiderna förändras….

Igår före jag åkte till träningslokalen så kändes det helt ok i kroppen. Jag gick omkring i lägenheten  och sparkade lite (det är det man gör i Taekwondo) och formen kändes inte så tokig. Kände mig lite som….

Claud

 

När jag vaknade i morse så var det till den brutala sanningen. Jean Claude var som bortblåst och hade bytts ut mot nån annan gubbe som jag inte riktigt känner igen. Jag vet inte vad han heter men han ser ut ungefär som….Fast med otrolig träningsvärk.

Snubbe

 

Idag blir det inte många knop gjorda, dessutom drack jag vin igår så idag är det Sean Claude träningsvärk blandat med bakfyllevinkänsla, tror jag gömmer mig bakom soffan tills jag har anledning att gå på dass och gömma mig där istället. Vad säger man?

O harre….

Tillbaka från Huvudstaden!

Hej! 

Nu var det länge sedan jag skrev något här på bloggen eftersom att jag har firat min flickvän som precis fyllt 40 år. Jag lovade att skriva en uppdatering till er på vad vi gjort när jag kom tillbaka så nedan kommer en kort presentation av vår resa….

Eftersom att min förhoppning är att kunna vara anonym på bloggen så vill jag inte lägga ut några bilder på oss där. Av förklarliga skäl fastnade våra anleten på nästan  alla bilder så jag delger er dem där där inte nån av oss linslusar hann hoppa framför kameran…

Den 12 Januari tog vi tåget från Norrland ner till Stockholm och och landade lite trötta men förväntansfulla på huvudstadens perrong på Centralstationen. Den första känsla som slog oss båda var vilka olika typer av individer som ryms i en storstad. Redan på perongen när vi steg av tåget möttes vi av en väldig diversifierad skara människor. Mycket utlänningar, kostymnissar, Allehanda idrottsmänniskor, mammor och pappor, folk höga både till höger och vänster ”på annat än livet” viskade vi lite till varandra! Det var helt enkelt liv i stan, störtskönt om du frågar mig, jag har till viss del saknat pulsen som det innebär att bo i en större stad. Precis när vi kom hem fick vi höra om tragiska dödsskjutningar i Stockholmsområdet och helt plötsligt var det inte så dumt att bo i Norrland ändå!

Till att börja med bodde vi i sviten på Hotell Hilton vid slussen, sannerligen ett mycket fint hotell som jag verkligen kan rekommendera om man vill lyxa till det. Enda negativa jag kunde hitta var att det inte fanns någon spa avdelning (läs pool) där. Iofs kunde man basta i anslutning till omklädningsrummen på gymet, dock inte tillsammans tyvärr vilket vi ville. Viss kompensation fanns då hotellrummet innehöll ett stort härligt badkar som vi frekven utnyttjade under vår vistelse. En annan nackdel var att allt såklart var svindyrt där, men det hade vi räknat med. Nedan ser ni vår härliga utsikt över Stockholm stad från hotellfönstret!

Hotell Hilton

Givetvis kunde vi ibland inte låta bli att beställa roomservice som ni ser nedan….(Morgonrockarna levde vi i på hotellrummet)

Roomservice

 

 

Jag hade bokat in några aktiviteter på förhand och det första vi började med var att åka till Yasuragi spa som är ett Japansk spa i utkanten av Stockholm. Ett smått fantastiskt ställe att besöka med bland annat superhärliga varma källor ute. När vi kom dit fick vi varsin morgonrock, ett par tofflor och badkläder, sen var det bara att bege sig in och njuta, å jäkla vad vi njöt. Jag sa till min min tjej när vi låg ute i en varmkälla att jag historiskt sett ofta blivit sjuk när jag badat ute…..hon skrattade lite….mer om det längre ner!

Rummet som ligger närmast på bilden till höger bosatte vi oss större delen av dagen. Söker man lite avkoppling i en stressig vardag så rekomenderar jag att åka hit (såklart inget sponsrat inlägg vilket aldrig ett inlägg här på bloggen skulle vara. Nu ska man aldrig säga aldrig men ändå!)

yasuragi bassäng

 

Vi åt också lunch på spat och matsedeln där passar min tjej aldeles utmärkt eftersom att hon är helt fast i en variant på sk stenålderskost (kolla upp vad det är om ni vill, orkar inte redovisa det här och nu) och har varit det sedan 2002. Jag käkar mer traditionellt själv men är inte helt främmande för lite juice, ägg och rått kött :). (klicka på bilderna så blir de rätt väg)

Yasuragi lunch

 

 

Den andra aktiviteteten jag hade förbeställt var att vi åt på en krog som hette Oaxen (restaurang med Michelinstjärna). När jag gjorde min förbeställning så kunde jag aldrig ens ana vilken otrolig upplevelse det var att äta där, det var riktigt jävla häftigt alltså. Jag trodde att det skulle vara som att äta på en riktig restaurang fast lite lyxigare, men tji fick jag kan jag säga, det var helt annorlunda, som natt och dag. Egen kypare som hade ögonen på oss hela tiden och direkt fyllde på glaset om det tog slut kuldricka, viner från jordens alla hörn, olika kockar som kom och prenterade de olika maträtterna, personer som fixade till platsen när man gick på toaletten osv, osv. Det var så lyxigt så jag trodde jag var Obama ett tag där. (som norrlandstölp är man inte van sånt där).

Hela upplevelsen (och säkert vinet och snapsarna) fick mig att giva generöst med dricks när kvällen var slut. 700 spänn drämde jag på med till kyparen som hade sprungit livet av sig i 4 timmar i streck för oss under kvällen. Det var min dyraste tip någonsin och min dyraste middag någonsin. 2 flugor i en smäll alltså 🙂 Tyvärr har jag nästan inga bilder där inifrån då det kändes helt fel att fotografera där. Men jag lyckades snika fram kameran på dass så ni kan få se en bild därifrån i alla fall, Haha. synd det stod en kärring utanför och väntade, annars hade jag tagit en bild på hallen också!

 

toa oaxen

 

toa oaxen 2

 

Den sista aktiviteten jag bokat in var en föreställning som hette Lady killers på Oscarsteatern. Föreställningen hade en riktigt vass skådespelarensemble med namn som Johan Rheborg, Suzanne Reuter och Jonas Karlsson. Föreställningen var en komedi och vid vissa valda tillfällen så fick vi skratta riktigt gott. Ska jag vara riktigt ärlig så är teater inte en form som passar mig särskilt bra då jag är mer av en filmkille, men det tar inte bort upplevelsen för det. För människor som uppskattar teater som konstform så var pjäsen garanterat riktigt bra och jag njöt också. Men nästa gång blir det nog en annan aktivitet, kanske!

Ladykiller-532x7251

 

OT gänget 2

 

Vi hann också med ett spontanbesök på Naturhistoriska museet och insåg rätt fort att besöksplatsen definitivt borde infinna ett barn åtminstone förutom oss 2 vuxna. Nästan alla där var barnfamiljer men det hindrade inte oss att strosa runt där. Nedan ser ni jag och min sambo när vi just kommit in och inte hunnit kamma håret ännu…

NHM flera apor

 

Ock så hann jag ta en sista selfie innan vi packade ihop och åkte hem…

NHM apa

 

Det var väl ungefär det vi hann med att göra i Stockholm. Vi åkte Tisdagen den 12 och kom hem igen måndagen den 18. Just ja, det var ju en sak till. Anledningen att jag inte gjort nogon uppdatering på bloggen förrän idag är för att jag knappt orkat sitta upp senaste dagarna. Sista dagen som vi skulle åka hem så började jag känna mig djävligt sliten på Centralen och jag misstänkte snabbt att jag höll på att bli sjuk. Vi köpte en febertermometer på apoteket och nedan ser ni resultatet..

TEMP jag hem

Jag fick en feberfrossa utöver det vanliga och hade över 40 grader i över 3 dygn. Min tjej fick serva mig med vatten då jag knappt orkade stå upp själv. Därefter kom en djävlig hosta som följd och nu senaste dagarna en grym huvudvärk, jag är inte fräsch än, men doch på G.

Jag lyckades givetvis smitta min sambo som i skrivande stund ligger i 40 grader feber och min dotter som också har varit uppe vid 40 strecket och snoosat, nu är hon liksom jag på väg tillbaka till livet. Vete fan vad vi plockade med oss från Stockholm men det var ju bättre att jag fick det sista dagen i stället för första i alla fall! Nedan ser ni dotterns feber till vänster och tjejens nuvarande feber till höger.

Sjuk Tjej

 

Summa sumarum har resan vart fantastisk och aktiviteterna lika så. Det jag kommer att komma ihåg mest var definitivt restaurang besöket vilket verkligen var något extra, dock jävligt dyrt men ändå värt det tycker jag!

Framöver kommer inläggen att handla mer om börsen men det här inlägget blev så lång så jag orkar inte kommentera dessa nu och ni orkar säkerligen inte läsa mer heller. Jag får vara glad om ni orkat läsa så här långt!

Har ni några utflyktsmål ni kan tipsa om i Stockholm eller någon annanstans i Sverige?

 

 

 

 

 

 

Så jävla fruktansvärt…

Hej!

frankrike

Det blir lite löjligt att prata besparingar och placeringsalternativ när man ser vad som händer i Europa idag, Frankrike specifikt förstås. Jag saknar faktiskt ord för hur fruktansvärt förbannad och besviken jag blir när sådant här händer, och alla mina tankar går till människorna som har blivit offer i Paris i går. Är det någon som hittills inte fattat att vår yttrandefrihet och vår frihet idag är hotad, ni bör fundera igen. För första gången känner jag mig nu oroad för detta på riktigt. Lars Wilks mohammed karikatyrer har ju försatt honom i absolut livsfara, tidigare attentat på journalister som skämtat om den allsmäktige Mohammed har sprängts,  Detta har kunnat pågå utan att en samlad kuturelit och media tillsammans absolut gått ut och dömt detta. Vissa i kulturetablissemanget tycker till och med att Wilks får skylla sig själv.  POlitiskt korrekt, men fruktansvärt tycker jag.  Subsamhällen och hela samhällen börjar vika sig för knasiga värderingar som inte bygger på allas lika rättigheter och  eller rätten till religionsfrihet. Ni som tycker att det känns hemskt att läsa det, öppna ögonen!? Det är så det ser ut nu.

Det händer inte längre där borta, det händer här.

Jag vill se ett samlat kraftfullt agerande från alla demokratiska krafter som står för grundläggande värderingar som allas lika värde, tryckfrihet och åsiktsfrihet. Det är inte självklart längre. Pajasen Mohammed ska kunna skojas om, skämtet jesus ska kunna raljeras över och EU ska ta ett solidariskt ansvar för denna totala mänskliga tragedi. Alla som inte skriver under på ovanstående anser jag strävar efter ett samhälle som i mångt och mycket håller på att etablera sig i Europa idag. Ett Europa där vi inte vågar skämta om svåra ämnen, ett Europa där vi inte vågar stå för våra värderingar, ett intolerant Europa där olikheter inte accepteras och där människor inte längre vågar uttrycka sin åsikt.

Frankrike är i mångt och mycket ett land som har varit ledande i demokrati, frihet och allas lika värde. Det är därför de nu attackeras av människor som inte tycker om dessa värderingar. Galningar och extremister som inte kan tänka själva utan i religionens namn springer runt och sprider skräck hos vanliga människor. Dessa hjärndöda individer och deras grupper fortsätter växa och de har fått fotfäste i Europa, det är väldigt farligt.

Trots detta tycker jag att det är särskilt viktigt idag att tänka på följande…

  • Solidaritet mellan människor
  • Våga samtala och ifrågasätta religion
  • Stå för alla människors lika värde
  • Fördöm all form av extremism, särskilt Islamisk extremism eftersom att den växt sig så stark på senare tid.
  • Våga stå upp för yttrandefrihet, även Wilks.
  • Varje enskild individ har ett solidariskt ansvar att försvara våra gemensamma grundläggande värderingar, demokrati  och frihet.

Gör en insats, var en medmänniska och använd din hjärna!

 

Allvarligt talat…

Hej!

sjuk

Idag är jag sjuk och hemma från mitt arbete. Halsen har svullet igen och det är tredje dagen som jag vaknar på morgonen och knappt kan andas. Visst är det trist att vara sjuk,  särskilt som jag hade bestämt mig i somras att jag fram till nyår inte skulle vara borta något från jobbet. Men säg det ont som inte för något gott med sig, nu kan jag i lugn och ro skriva ett inlägg här på bloggen istället.

I slutet av förra året låg min mamma på sjukhus för döden. Allt hopp hade jag tvingats inse var ute, hon levde fortfarande men var då bara en skugga av sitt forna jag.  Hon hade just fått beskedet att hon aldrig mer skulle kunna gå och var mycket ledsen över det. Nu och framöver var det sjukhussängen som gällde för henne. Mamma var så långt in i sjukdomsförloppet att det var svårt att få någon riktig kontakt med henne, men stumtals kunde hon koppla bort ångesten och medicinerna.

Vid ett sånt tillfälle när jag satt bredvid henne i sängen så berättade hon för mig att hennes stora fritidsintresse faktiskt hade varit att spara pengar. Rättare sagt som hon sa att få hennes kapital att växa. Min mor var egen företagare och hade i hela mitt liv arbetat väldigt mycket så nog visste jag att hon tjänade pengar, men jag hade nog aldrig insett att det var ett självändamål för henne att spara pengar.

Det är svårt för mig att beskriva för er som inte kände henne vilken ögonöppnare det här var för mig. Till historien hör att jag konfronterat mamma ett par gånger om varför hon tvunget skulle arbeta så mycket och varför hon inte umgicks så mycket med vänner på fritiden. Jag menade att jag tyckte att hon borde njuta av livet lite. Men där och då i sjukhussängen förstod jag att hon kanske levde livet på det sättet som hon ville.

Jag älskade min mamma väldigt mycket. Hon var ett stöd till mig i livet och hon hade en förmåga att försiktigt smacka till mig i ansiktet (bildligt talat) när jag var ute och cyklade i på livets vingliga stigar. Nu är den tryggheten borta och det känns fortfarande som att det hela bara har varit en dröm. mamma

Många skulle nog tro att det bara är guld och gröna skogar att förvalta ett arv, glöm det direkt säger jag bara. Det är förknippat med en hel del ångest också och kan riskera att faktiskt bara bli en börda. Men jag tror att man måste ha varit med om en liknande situation själv för att riktigt förstå. Så har jag inte tänkt att det ska bli för mig. Jag tänker förvalta min mammas arv och jag kommer att försöka göra det med stolthet för det tror jag hon skulle vilja. Jag skäms inte över att jag har ärvt pengar för om jag gjorde det tror jag att mamma skulle skämmas över mig!

 

 

 

 

 

 

Synd!

Jag har väldiga problem med wordpress sidan. Den laggar i sinnet och är otroligt jäkla jobbig att arbeta med. Jag har mitt webbhotell one.com och via dem wordpress. Det funkar så pinsamt dåligt alltså. Jag vet inte om ni märkt att det lite nu och då är svårt att logga in osv, hela sidan laggar.

Nu kan ju jag inte ett skit om bloggar men jag har sett att flera har blogspot? Fungerar det bra att administrera på sidan? Jag funderar väldigt skarpt på att lägga ner one.com och wordpress i alla fall! Tacksam för lite tips faktiskt!

Äras den som äras bör…

Vill passa på att ta chansen att berätta hur det ligger till, alltså varför jag påbörjade den här bloggen och vad som driver mig. Jag ska börja med att säga att jag själv ogillar att läsa om andra människors privatliv. Jag brukar ärligt talat hoppa över det om jag stöter på det på olika ekonom och investeringsibloggar så jag förstår helt och hållet om du väljer att hoppa över det här inlägget. Det skulle nog jag göra, men jag vill ändå berätta hur det kom sig att jag startade bloggen.

Början av förra sommaren var som vilken annan sommar som helst tills jag fick ett telefonsamtal på jobbet. Det samtalet vände totalt upp och ner på mitt liv. Det var min mamma som ringde och jag hörde direkt på rösten hennes att det var någonting som var riktigt fel. Hon berättade att hon hade varit hos läkaren och att de hade upptäckt en prick i hennes ena lunga, lite större än en ärta. Det var förstås lungcancer. Inom en månad efter första beskedet fick vi veta att mamma inte kommer att klara sig. Hon fick beskedet att medellivslängden för de i hennes stadie var mellan 8 – 12 månader. Det här var i Juni 2014. Vi visste inte om mamma skulle leva till sin 60 års dag. Hon skulle fylla år i Juni 2015.

Det gick väldigt fort utför och det var fruktansvärt att följa sjukdomsförloppet på nära håll. Mamma blev helt personlighetsförändrad pga dödsångesten samt alla väldigt tunga mediciner hon var tvungen att ta. Man sa att dessa skulle göra att hon inte hade ont och att det skulle lindra hennes ångest, min uppfattning är att det blev precis tvärtom. Det gjorde det bara värre. Vi (Hennes man sedan 25 år samt mina 2 syskon) var hos mamma i princip dygnet runt sista 3-4 månaderna, jag och mina syskon bokstavligen såg min mamma tyna bort och dö. Det här var verkligen en prövning för oss allihopa och jag hoppas att så få människor som möjligt slipper gå igenom detta helvete.

Det sista vi gjorde med mamma innan hon åkte in på sjukhus för att aldrig komma ut mer var att hon bjöd med oss till Turkiet. Vi firade hennes 61 års dag.  Mamma var vid det laget så slut att hon knappt orkade stå upp, men hon hade bestämt sig. Vi ska ha kul i Turkiet, och det hade vi ska ni veta.

I början av 2015 så dog mamma efter månader i fruktansvärda plågor. Men hon kämpade tappert in i det sista. Jag har faktiskt knappt orkat tänka på henne mer än några sekunder åt gången eftersom att det har gjort så ont. Det är nog första gången nu när jag skriver det här blogginlägget, som jag verkligen tänker tillbaka på det som hänt. Brukar annars ha en förmåga att borra ner huvudet och bara titta framåt.

fuck cancer

Mamma lämnade efter sig ett arv som hon har slitit ihop under hela hennes liv. Hon hade tänkt sluta arbeta i förtid och bosätta sig tillsammans med hennes gubbe utomlands delar av året. Hon ville göra det som många andra bloggare drömmer om, leva på passiva inkomster. Hon har kämpat stenhårt hela sitt liv för detta och precis när hon skulle till att realisera detta så får hon beskedet om cancer. Hon skördade sannerligen men vick inte njuta av frukten, den förmånen lämnade hon vidare till oss barn att förvalta.

Så för att binda ihop allting så är alltså den absoluta majoriteten av mina investeringar arvet efter min mor. Man kan säga att jag ofrivilligt hamnade i en situation där jag helt plötsligt skulle förvalta en hel del pengar. Det känns sannerligen inte som en helt lätt uppgift men jag kan lova att jag tar den på största allvar. Jag kunde ingenting om aktier och börsen före allt det här hände och hade egentligen inget särskilt stort intresse för det heller. Min motivation att lära mig kommer av att jag känner att jag är skyldig att förvalta mammas pengar väl. Det tror jag verkligen att hon skulle vilja.

Tack mamma, jag älskar dig!

 

 

Bloggar alltså…

Fy fasiken, det här med att skapa en blogg som ser ok ut är inte helt enkelt för mig alltså! Dels så ska man kunna skapa jpeg, hotpeg, hotmailpeg och jag vet inte allt vad det kallas. Dessutom så ska man ju lyckas synas också så man ska ha all in seo pack, sampang see mee see u 1 time, 2 time å helst 3 times.

Nu senast har jag försökt hitta en räknare som räknar antalet besökare på min sida. Jag har ingen aning om den jag har där nu fungerar eller inte, men jag ska ge den en chans i alla fall. Kan ju vara lite kul för er som följer att se hur många som följer bloggen!

Har varit hyfsad bra respons än så länge och jag ligger på ca: 100 besökare per dag hittills. Jag antar att många tycker att det är lite men för mig är det många. Ska fortsätta lördagskvällen nu så ha en bra kväll allihopa. På måndag kör börsen igång igen! Njut av helgen 🙂

Hej och välkommen

Välkommen till min nya blogg. Den kommer framförallt att handla om 3 teman. Först och främst investeringar, hur jag väljer att investera mitt kapital och mina besparingar. Jag kommer att redovisa så mycket som möjligt i kronor och öron. Detta eftersom att jag efter att seglat runt i ett halvår på olika ekonomibloggar helt klart tyckt att det vart roligast att läsa dem som varit öppna och transparenta. Jag kommer att berätta för er när det går bra men också när det går dåligt. Mitt mål är att inom 10-15 år ha ett totalt kapital på 6 miljoner kronor.

Tema nummer 2 kommer att vara utmaningar. Jag älskar att utmana mig själv och andra. Haka gärna på mina utmaningar eller starta era egna. Jag utmanar er 🙂

Tema 3 kommer att vara mer sällsynt på bloggen, det är den delen som handlar om mitt privatliv. Visst kommer jag avslöja ett och annat men det är inte bloggens syfte. Jag kommer framförallt allt att fokusera på mina investeringar.

Om jag lyckas med det jag åtagit mig återstår att se. Hoppas att några av er hänger med på resan och jag hoppas att jag orkar redovisa öppet under en lång tid framöver.

Nu kör vi!